Grodan Boll möter Darkwing Duck
Med ett öga i backspegeln och det andra djupt borrat ner i det mörka hål som kallas Torparsvängen på Gelleråsens racerbana lägger jag i fyran och låter mig skjutas vidare ner över rakan. Den raka sexcylindriga motorn går som tjock grädde, och jag tycker att avståndet till den silverglänsande grodan bakom ökar någon meter eller så. Ända sedan en dag för 20 år sedan, då jag plöjde rakt ut i björkslyet med en motorcykel har den svarta dungen gäckat mig. Åter kliver jag på bromsen för tidigt och ser grodan bakom närma sig snabbt och söka kontakt med min bakre stötfångare.
Min MCoupé vill inte räta upp sig och jag ser däcksrök läggas över grodans front. I med trean och snabbt bort mot esset, vräker in bilen i högern för att plocka upp den på returen i vänstern som bär av upp mot gamla velodromen. Det går brett men det driver, och jag skrattar så högt att jag överröstar ljudet av den vilt ylande sexan på 7 000 varv. När vi parkerar i depån kommer föraren i Porschen fram och tittar lite frågande på mig. "Vad höll du på med egentligen, var det något fel på bilen?" "Nä" svarar jag och försöker urskuldra mig, "men det syns inte på bild om man kör fort. Bara om man kör slarvigt". Fredrik Ekblom, regerande STCC-mästare, ser lite bekymrad ut så jag tillägger: "Men du är inte här för att köra fränt. Utan för att köra så fort det går". Då ser jag att Fredrik blir lugn igen. För det senare kan han. Bättre än de flesta andra, oavsett nationalitet. Just svansmotorbilar har han ett gott förhållande till, efter att ha kört Porsche Supercup 1992 (med två segrar på Spa-Francorchamps och Monza, båda i regn), och BMW tycks ju också fungera bra efter en vinnarsäsong med super touring-bilen i Sverige. Klart alltså för duell. Fredrik äntrar vår BMW MCoupé och stöter omgående på patrull. "För kort skjutmån, jag är för lång" (187 cm, reds anm). Han drar igen dörren och pyser iväg med det karaktäristiska metalliskt raspande ljudet av en hårt trimmad sexa ur de fyra kaxiga ändrören.
Vi följer den blåa, stubbiga sportkombin runt banan med blicken och ser den dansa genom knixarna i det nya partiet som har kapat bort den gamla velodromen från bansträckningen. Nästa varv: 1,20,90, och motorn låter verkligen välmående när den får gå med sex fullt öppnade trottelspjäll längs hela rakan. Fredrik kommer in och konstaterar bara att den går så här fort, varken mer eller mindre. Då är det så, förstår ni. "Verkligen kul under gaspådrag, nu förstår jag varför du körde så brett genom svängarna", skrattar han. "Det driver ju på fint trots att det går på tvären!" Det är diffbromsen och 245/40-mackorna bak som bäddar för greppet och bakaxelgeometrin med snett bakåtriktade länkarmar som hjälper till att bita fast den vid gaspådrag släpper man gasen svarar den istället med att lossa på greppet, blixtsnabbt. "Men det märks att den har smalare däck än Porschen (som har 265/35 bak), greppet är sämre både bak och fram. Det gör att den både understyr mer i kurvans ingång, och överstyr mer när man kliver på i utgången. Och bromsarna saknar det sista bettet". "Men vilken motor, den drar som ett lok på alla varv och växellådan är perfekt stegad! ![]()
|